13 november - I hope that you like this, but you probably won't. You think you're cooler than me.
Imorgon var det en månad sen jag landade i sverige. Och allt är så vanligt... Det känns som att det var en livstid sen jag var i NYC. Men ändå inte. Drömmer om det varje natt och det går inte en dag jag inte tänker på NY och mina värdbarn.
nu i veckan frågade mitt yngsta tvååriga värdbarn "when is lisa coming home?" oooh min pluttis. saknar dig med, så mycket.
Tiden går, jag har inget jobb, har inte sökt något heller... Vad ska jag göra med mitt liv?
Inget känns rätt, och det är så himla svårt. Men jag planerar nyårskurs, tränar, kollar på serier, deppar, kollar på utomlandsaktiviteter, bakar, spelar tvspel, leker med nils... Bårde verkligen skaffa mig ett jobb dock. Ingen inkomst är inte kul!
Men ja, det är lite ensamt att bo här och lite sådär... dystert. Jag ser fram emot nyårskursen massa, och det är ju skitbra! I helgen är det megahelg dessutom och hur mycket ser jag inte fram emot det? Det blir liksom lagom dos av värnamo, frisksport, Emily och framför allt Pauline med Bebis!
Vad mer kan jag säga?
Ibland får jag abstinens efter USA och kollar på bilder, beställer en chai latte i hopp om att det är som starbucks! Jag bakade till och med ett banana chocolate chip bread efter ca 30 letande efter ett recept som skulle vara kopierat efter starbucks bananbröd. Det blev skitbra! Ska bakas igen, lätt.
Något mer jag saknar är alla ljud. Jag är skiträdd här! Skulle åka hem igår natt från johanna och jag var livrädd. så tyst. Inte ett ljud... Lite prassel, från vad liksom? Helt tomt på folk med! Usch, folk tror man är rädd när man går på New Yorks gator, men där är det ju fullt med folk. Här känns det inte som någon skulle höra ifall jag skrek.
Eller så saknar jag att alltid vara med mina värdbarn... Jag hade dom jämte mig i ett helt år, nästan varje dag. Dom kunde göra mig galen, men oj vad lycklig dom kan göra mig. Och att inte ha dom nära är konstigt. Att inte bli överöst med kramar och pussar. Inte vara omringad av barnskrik och barnskratt är konstigt. Att inte ha dom där gullplluttarna som jag lärt allt krypa upp brevid mig och säger att dom älskar mig. Ler mot mig så jag smälter, somnar i mitt knä eller leker med mig. Men jag ska hälsa på, någon dag.
Jag har aldrig varit arbetslös innan, inte på det här sättet. Och det är så himla konstigt. Tips någon?
Jag och min kära bror på chalmers halloween fest. Sjukt bra.
nu i veckan frågade mitt yngsta tvååriga värdbarn "when is lisa coming home?" oooh min pluttis. saknar dig med, så mycket.
Tiden går, jag har inget jobb, har inte sökt något heller... Vad ska jag göra med mitt liv?
Inget känns rätt, och det är så himla svårt. Men jag planerar nyårskurs, tränar, kollar på serier, deppar, kollar på utomlandsaktiviteter, bakar, spelar tvspel, leker med nils... Bårde verkligen skaffa mig ett jobb dock. Ingen inkomst är inte kul!
Men ja, det är lite ensamt att bo här och lite sådär... dystert. Jag ser fram emot nyårskursen massa, och det är ju skitbra! I helgen är det megahelg dessutom och hur mycket ser jag inte fram emot det? Det blir liksom lagom dos av värnamo, frisksport, Emily och framför allt Pauline med Bebis!
Vad mer kan jag säga?
Ibland får jag abstinens efter USA och kollar på bilder, beställer en chai latte i hopp om att det är som starbucks! Jag bakade till och med ett banana chocolate chip bread efter ca 30 letande efter ett recept som skulle vara kopierat efter starbucks bananbröd. Det blev skitbra! Ska bakas igen, lätt.
Något mer jag saknar är alla ljud. Jag är skiträdd här! Skulle åka hem igår natt från johanna och jag var livrädd. så tyst. Inte ett ljud... Lite prassel, från vad liksom? Helt tomt på folk med! Usch, folk tror man är rädd när man går på New Yorks gator, men där är det ju fullt med folk. Här känns det inte som någon skulle höra ifall jag skrek.
Eller så saknar jag att alltid vara med mina värdbarn... Jag hade dom jämte mig i ett helt år, nästan varje dag. Dom kunde göra mig galen, men oj vad lycklig dom kan göra mig. Och att inte ha dom nära är konstigt. Att inte bli överöst med kramar och pussar. Inte vara omringad av barnskrik och barnskratt är konstigt. Att inte ha dom där gullplluttarna som jag lärt allt krypa upp brevid mig och säger att dom älskar mig. Ler mot mig så jag smälter, somnar i mitt knä eller leker med mig. Men jag ska hälsa på, någon dag.
Jag har aldrig varit arbetslös innan, inte på det här sättet. Och det är så himla konstigt. Tips någon?
Jag och min kära bror på chalmers halloween fest. Sjukt bra.